Vårdväskans backspegel: Preventivmedlens historia

Från kondomer av djurtarmar och pessar dränkta i krokodilbajs till effektiva hormonspiraler och digitala fertilitetsappar. Människor har i alla tider försökt hitta metoder för att undvika oplanerade och oönskade graviditeter – till och med innan detaljerad kunskap om hur barn blir till fanns tillgänglig. Under 1900-talet gjordes flera revolutionerande lanseringar av nya preventivmedel, som gjort det möjligt för kvinnor världen över att själva ta makten över sin sexualitet och reproduktion. Välkommen till Vårdväskans backspegel!

Människor har experimenterat med olika typer av preventivmedel i tusentals år, med varierande utkomst och effekt. Redan i antikens Rom, Aten och Egypten fanns tekniker för att både förhindra och avsluta oönskade graviditeter. 4000 år gamla skrifter från Egypten visar att en form av pessar dränkt i vinäger eller krokodilavföring användes, dock med oklart resultat. Det har också varit känt i årtusenden att kvinnor oftast inte blir gravida när de ammar, och denna teknik har därför använts världen över sedan urminnes tider. Även olika typer av religiösa ritualer har använts, men dessa var knappast särskilt effektiva. När kristendomen fick starkare fäste i Europa förbjöds preventivmetoder på många håll men kvinnor delade detta till trots ändå med sig av sin kunskap och sina erfarenheter till varandra.

År 1876 arbetade den tyska forskaren Oscar Hertwig i sitt laboratorium och observerar för första gången i historien sammansmältningen av ägg och spermie. Med denna upptäckt lade Hertwig grunden för vidare forskning kring reproduktion och hur preventivmedel kan utformas för att förhindra befruktning. Några decennier senare upptäcker och isolerar under 1930- och 40-talet tyska och amerikanska forskare de mänskliga könshormonerna östrogen, progesteron och testosteron. Nu eskalerar forskningen kring preventivmetoder ytterligare.

Den amerikanska kvinnorättsaktivisten Margaret Sanger hade under början av 1950-talet länge kämpat för kvinnors rätt till kontroll över sin sexualitet. Hon ansåg att väl fungerande preventivmedel var det mest effektiva sättet att rädda kvinnor undan fattigdom och utsatthet, och i stället ge dem större möjlighet till utbildning och delaktighet i samhället. Sanger hade hört många kvinnor uttrycka önskan om att själva kontrollera när de blev gravida. Dessutom hade Sangers egen mamma dött i tidiga 50-årsåldern, efter inte mindre än arton graviditeter. Redan på 1910-talet började Margaret Sanger smuggla in pessar till USA. Hon dömdes till och med till 30 dagars fängelse i New York, där alla typer av preventivmedel var strängt förbjudna.

År 1951 träffade Margaret Sanger den omstridde forskaren Gregory Pincus, som väckt uppmärksamhet genom experiment kring fertilitet och konstbefruktning. Sanger delade med sig av sin dröm om att skapa ett ”magiskt piller”, som kvinnor skulle kunna ta för att slippa bli gravida. Forskning kring hur hormoner påverkar ägglossning hade sedan tidigare kommit en bra bit på väg, och läkemedel som hjälpte infertila kvinnor att bli gravida fanns redan. Det borde gå att skapa läkemedel som även gör det omvända – alltså skapar artificiell infertilitet. Pincus nappade på Sangers idé och med finansiering från Sangers egen organisation, Planned Parenthood, sattes forskningen i gång.

Pincus och hans kollega, fysiologen Min Chueh Chang, gjorde snabbt stora framsteg och kunde redan under hösten 1951 visa att kaniner och råttor inte blev dräktiga efter injektion av en viss mix av östrogen och progesteron. Flera läkemedelsföretag kontaktades, men ingen ville finansiera ett så kontroversiellt projekt. Margaret Sangers vän Katherine Dexter McCormick, en rik arvtagerska, beslutade sig då för att betala för projektet ur egen ficka. Hon hade tidigare finansierat flera av Sangers projekt och trodde på det lilla ”magiska pillret”.

År 1956 inleddes de första kliniska prövningarna i Puerto Rico, som inte hade en lika sträng lagstiftning som USA. Här visade det sig att det nya så kallade p-pillret gav ett effektivt skydd mot graviditeter, med en säkerhet på hela 99,6 procent. Nu fick ett läkemedelsföretag upp intresset för projektet och valde att finansiera tillverkningen av det nya pillret. År 1957 började läkemedlet Enovid säljas i USA, dock först som en medicin mot menstruationssmärtor. Det skulle dröja till år 1960 innan den amerikanska läkemedelsmyndigheten godkände Enovid som ett preventivmedel, men då hade hundratusentals kvinnor redan använt läkemedlet som preventivmetod de senaste tre åren. I samband med lanseringen av p-pillret ökade antalet kvinnliga akademiker i USA, vilket visar på vilken effekt makten över den egna sexualiteten och reproduktionen kan ha i samhället.

Idag tar minst 100 miljoner kvinnor världen över p-piller och 90% av alla svenska kvinnor har någon gång tagit dem. 1960-talets p-piller hade mycket högt östrogeninnehåll och gav kraftiga biverkningar. Sedan dess har pillren utvecklats ordentligt, med lägre halter av östrogen och därmed mindre påverkningar på kroppen. Det kvarstår dock en del biverkningar även med dagens p-piller.

I slutet av 1800-talet sjönk spädbarnsdödligheten och befolkningen ökade i Sverige. Detta ledde till trångboddhet, sjukdomar, alkoholism, prostitution och flera andra både personliga och samhälleliga problem. Hur situationen skulle lösas rådde det delade meningar om. Nationalekonomen Knut Wicksell föreslog att preventivmedel skulle hjälpa till att råda bot på problemen. Med hjälp av preventivmedel kunde både familjer och ogifta kvinnor ha kontroll över graviditeter och familjeplanering, vilket skulle minska den snabba befolkningsökningen och ge bättre livsvillkor. Wicksells idéer möttes av stark kritik. Många menade att man genom att förespråka preventivmedel skulle släppa den kvinnliga sexuella lusten fri, vilket bara kunde leda till elände. Man var också rädd för att användandet av preventivmetoder skulle resultera i sjukdomar, relationer utanför äktenskap och okontrollerbar sexuell njutning. Motståndet gick så långt att det år 1911 infördes en lag som förbjöd offentlig information om preventivmedel.

Preventivlagen drabbade fattiga flickor och kvinnor allra hårdast. Efter oplanerade graviditeter fick de bära skuld och skam, ta hand om sitt barn i ensamhet eller genomgå osäkra och plågsamma aborter som kunde leda till döden. Kvinnor med högre social och ekonomisk status kunde i stället betala för säkra illegala aborter och preventivmedel. Lagen fanns på plats fram till 1938. Därefter blev synen på sexualitet blev mer fri och sexualundervisning började förekomma i de svenska skolorna.

År 1964 blev det första p-pillret godkänt av Medicinalstyrelsen i Sverige, vilket revolutionerade den kvinnliga sexualiteten och gav svenska kvinnor kontroll över sin egen reproduktion och sexuella hälsa.

Vi har kommit långt i utvecklingen av preventivmedel sedan de första experimentella teknikerna för tusentals år sedan. Sedan de hormonella metoderna introducerades under 1950- och 60-talen har allt fler preventivmedel utvecklats, såsom p-plåster, p-ring och p-spruta. År 2016 lanserades även den första p-appen, som följer kvinnans fertilitet med hjälp av en medföljande termometer. Med appen kan kvinnor följa sin menscykel och antingen möjliggöra eller undvika graviditet genom att ha koll på sina fertila dagar.

Det kvarstår en del utmaningar kring både tillgång och utformning av preventivmedel och det finns fortfarande mycket som kan göras för att öka användningen av olika preventivmetoder. Trots att en del forskning har bedrivits kring hormonella preventivmedel för män finns det ännu inga sådana läkemedel på marknaden. Idag är det bara kondom som finns tillgängligt som manligt preventivmedel. Många kvinnor kan av olika skäl inte använda sig av hormonella preventivmedel, bland annat på grund av kraftiga biverkningar och andra medicinska risker. Utvecklingen av fler hormonfria preventivmetoder är därför högst aktuell.