Internationella Blodgivardagen 2024

Tusentals människor gör varje år livsviktiga insatser för sina medmänniskor genom att donera blod på blodcentraler och bussar runt om i Sverige. För att uppmärksamma Internationella Blodgivardagen den 14 juni har vi på Vårdväskan besökt en blodbuss och lärt oss mer om hur processen kring blodgivning går till. Hur går man till väga för att bli blodgivare? Vad ska man göra om man är nålrädd? Är det brist på blod i Sverige? Häng med för att få svar!

Den 14 juni varje år infaller Internationella Blodgivardagen, med syfte att uppmärksamma alla de som hjälper till att rädda liv genom att donera blod. Tack vare hängivna blodgivare är den svenska sjukvården självförsörjande på blod, men då blod är en färskvara som inte kan framställas på konstgjord väg behövs ständigt nya givare. Varje timme, dygnet runt, behövs flera blodpåsar vid både akuta och planerade vårdinsatser. Donerat blod används bland annat vid transplantationer, inom cancervården, vid förlossningar och inom akutsjukvården.

Vi på Vårdväskan har varit på ett lärorikt och spännande besök på blodbussen i Kungsbacka, där vi fick lära oss mer om hur blodgivning går till, vad som händer med blodet innan det kan doneras till en patient och vad man ska tänka på om man är nålrädd. Sjuksköterskan Maja och kommunikatören Ulrika mötte upp oss i den stora bussen och visade oss runt. Blodbussen är ett minst sagt imponerande bygge, som en hel vårdcentral på hjul. Med väntrum, samtalsrum, sex britsar och personalutrymmen finns allt som kan tänkas behövas för att ta emot både potentiella och erfarna blodgivare.

Maja, sjuksköterska på blodbussen, och Ulrika, kommunikatör i Västra Götalandsregionen, berättar engagerat om blodgivning och hur viktig insats alla Sveriges blodgivare gör. Utan donerat blod fungerar inte stora delar av sjukvården och blodgivarkåren behöver ökas för att säkerställa att vi har en trygg och konstant försörjning av blod. Men har vi brist på blod i Sverige?

-          Man kan säga att vi har brist på blodgivare, berättar Ulrika. Vi är självförsörjande på blod i Sverige och vi hjälper varandra, men det kan bli tillfällig brist på en ort. Då skickas blod mellan olika orter. När det händer någonting i det här landet, till exempel coronapandemin, har folk en benägenhet att kavla upp ärmarna och vilja hjälpa till. Det är vinsten med Sverige och vår befolkning, vilket är jättefint. Dock har blodgivarkåren minskat de senaste åren och vi behöver öka den igen. Det är ett stort jobb att göra!

Under 2023 donerade nästan 200 000 svenskar blod minst en gång, och många anmälde sitt intresse. Hur går man då till väga om man vill hjälpa till att rädda liv och bli blodgivare? Via GeBlod.nu kan man enkelt skicka in en intresseanmälan till den region man tillhör, och får då komma på ett besök på en blodcentral eller blodbuss. Vissa regioner erbjuder även drop in-besök utan föreliggande intresseanmälan. Vid besöket besvaras en mängd frågor av den potentiella blodgivaren, som sedan gås igenom tillsammans med vårdpersonal. Om man baserat på frågorna får ge blod tas blodprover, som skickas till laboratoriet för vidare analys av blodgrupp, blodvärde och eventuell blodsmitta. Efter några veckor, när proverna analyserats, kommer besked om man är godkänd som blodgivare eller inte.

På blodbussen där Maja arbetar finns sex britsar och det är vanligtvis ett stadigt flöde av besökare och mycket att göra. Besökarna tas emot av sjuksköterskor, undersköterskor eller biomedicinska analytiker som tillsammans åker runt med blodbussen till olika hållplatser alla veckans vardagar, året runt. Mellan 30 och 60 blodpåsar tas emot varje dag, som skickas vidare för analys. Utöver detta tas även potentiella blodgivare emot, som vill anmäla intresse, vilket gör att det kan bli ett hundratal besök under en arbetsdag.

-          Utmaningen är att alla som vill inte kan ge blod, antingen tillfälligt eller inte alls. Om alla som hade klivit in genom dörren fick ge blod, hade vi haft för mycket blod. Vi vill ju leverera säkert blod till patient och blodgivaren måste må bra när den ger blod. Vi har ett högt säkerhetstänk för att allt ska gå rätt till, berättar Ulrika.

Vilken process går då det donerade blodet igenom innan det är redo att användas inom sjukvården?

-          Först testas blodet och man ser till att blodgruppen stämmer, berättar Maja. När det är testat och klart kan blodet användas. Helblod används i vissa akuta situationer, men annars delas blodet alltid upp i tre olika komponenter: plasma, trombocyter och erytrocyter. Detta gör att samma blodpåse kan användas av tre olika patienter. Komponenterna förvaras olika länge – trombocyter i fem till sju dygn, röda blodkroppar i 42 dygn och plasma håller i flera år om den är nedfryst. Man förvarar aldrig blodet i sin helhet.

Maja och Ulrika berättar att endast 10% av det donerade blodet används inom akutsjukvården, resten går till bland annat transplantationer, cancervård och behandling av kroniska blodsjukdomar. Dock går akuta fall alltid före och råder det brist på blod kan planerade insatser komma att skjutas upp. Det är därför viktigt med kontinuitet inom blodgivning, och att blodgivare regelbundet kommer tillbaka för att ge blod.

För många potentiella blodgivare som har önskan att hjälpa till att rädda liv kan rädslan för nålar sätta käppar i hjulet. Maja menar att många av de blodgivare hon möter i sitt arbete i blodbussen är rädda för nålar, men att viljan att bidra och hjälpa en annan medmänniska brukar ta över när det väl är dags att ge blod.

-          Ska man komma någonstans som stickrädd är det hit man ska komma! Vi är proffs på detta och arbetar med det fem dagar i veckan året runt. Lite större nålar, som vi använder oss av, känns inte mer än små nålar då de är så otroligt vassa. Tittar man inte på nålen tycker jag personligen att det känns mindre än när man tar vanliga blodprover. Man ska också veta at det är frivilligt att ge blod och om man tycker det är jättejobbigt är det ingen som tvingar en att komma tillbaka. Men känslan av att man bidrar med något bra brukar hjälpa.