Vårdväskans backspegel: Neurosedynkatastrofen

Under 1950-talets senare hälft lanserades en liten vit tablett med den verksamma substansen talidomid, effektiv mot oro, illamående och sömnsvårigheter. Läkemedlet ansågs särskilt lämpligt för gravida kvinnor och marknadsfördes som helt ofarligt och riskfritt. Några år senare uppdagades en av vår tids största läkemedelsskandaler – tusentals barn hade fötts med missbildningar till följd av den lilla, ofarliga tabletten. Neurosedynkatastrofen var ett faktum.

Moderna läkemedel och användningen av dessa har utvecklats kraftigt sedan 1940-talet. I takt med detta har även efterfrågan på icke livsviktiga läkemedel, såsom orosdämpande mediciner och sömntabletter, ökat runt om i världen. Under 1950-talet såg det tyska läkemedelsföretaget Chemie Grünenthal en stor marknad för sitt nyutvecklade läkemedel mot oro, illamående och sömnsvårigheter – en liten vit tablett kallad Contergan. Contergan, med det verksamma ämnet talidomid, lanserades år 1957 som en ofarlig medicin som riskfritt kunde ordineras till både vuxna och barn. Trots att läkemedlet aldrig testades ordentligt ansågs det särskilt lämpligt för gravida, för att bota eventuell oro och hjälpa med sömnen under tuffa graviditeter.

Strax efter att Contergan lanserades i Tyskland inkom uppgifter om att flera användare, framför allt äldre, drabbats av darrningar, skakningar och andra påverkningar på nervsystemet. Dessa uppgifter ignorerades av Chemie Grünenthal, som stod fast vid att Contergan var ett helt ofarligt läkemedel. Under hösten 1961 upptäckte den tyska barnläkaren Widukind Lenz att flera av hans patienter hade fött barn med missbildningar. Han valde att undersöka detta vidare, vilket ledde till starka misstankar om att det var läkemedlet Contergan som orsakat missbildningarna. Lenz kontaktade Chemie Grünenthal, som återigen slog dövörat till. Först efter att Lenz talade om sina upptäckter på en barnläkarkongress i Düsseldorf senare under hösten och pressen snappade upp informationen om missbildningarna, valde Chemie Grünenthal att agera. Med rädsla för allmänhetens opinion efter pressens rapportering, valde läkemedelstillverkaren att stoppa försäljningen av Contergan den 24 november 1961.

I december 1961 stoppades tillverkningen av Neurosedyn även i Sverige, på Medicinalstyrelsens begäran. De vädjade dock till de svenska tidningarna att inte skriva om de eventuella fosterskador som Neurosedyn kunde ge upphov till, för att inte skapa onödig oro bland blivande mödrar. Tidningarna lydde och inga rapporter kring biverkningarna av Neurosedyn spreds i media. Medicinalstyrelsen skickade även ut ett brev till svenska läkare med en avrådan om att förskriva medicinen till gravida kvinnor. En utredning beställdes, som syftade till att under tre månaders tid övervaka om informationen till läkarna efterlevdes och undersöka hur många barn som kunde ha påverkats av Neurosedyn.

Contergan, Neurosedyn och liknande läkemedel med talidomid som verksamt ämne såldes under olika namn i över 45 länder efter Chemie Grünenthals lansering av medicinen. Mellan 7000 och 10 000 barn föddes världen över med skador orsakade av talidomid, varav 180 föddes i Sverige.

Idag lever ungefär 100 personer med varierande grad av talidomidskador i Sverige. Talidomid blockerar tillväxten av långa rörben, vilket kan leda till att händer och fötter växer direkt från bålen utan mellanliggande armar och ben. Alla eller några av fingrarna och tårna kan även saknas. Inre skador kan också förekomma, på bland annat fortplantningsorgan, hjärta, njurar och lever. Vilka skador barnet drabbades av beror på när i graviditeten modern tog Neurosedyn och man kan till och med specificera vilken graviditetsdag läkemedlet intogs.

Neurosedynkatastrofen drabbade hundratals svenska familjer på grund av brist på tester av läkemedel, bristfällig information kring biverkningar och långsamt agerande efter att de första rapporterna kring biverkningarna inkom till ansvariga tillverkare. Först efter katastrofen insåg den svenska staten att kontrollen över läkemedel och dess biverkningar måste stärkas. År 1964 startades Missbildningsregistret, vilket kompletterades år 1973 med Medicinska födelseregistret. Läkemedelsbiverkningsnämnden inrättades år 1965 och alla dessa kontrollerande organ syftade till att snabbare kunna hitta samband mellan läkemedel, biverkningar och eventuella medfödda missbildningar hos barn.